Uppladdning pt II: uppkörning

förut körde jag upp för att få mitt körkort. jag kom i god tid till vägverket, kallsvettig och i allmän andnöd. att komma i god tid, förresten, är väldigt överskattat - man sitter bara och tänker, och när man tänker blir utfallet sällan gynnsamt. som tur är var mina öron fyllda av hung up on a dream, så allt gick bra. efter ett antal ögonblick i bilen med den där uppkörningsmannen var vi tillbaka där vi började - på vägverkets parkering. han började med att säga "din körning är godkänd". han lät orden hänga lite på slutet, så jag väntade mig naturligtvis ett "men...", men det kom ingenting så jag sa "OK". han frågade mig då om jag förstod vad han hade sagt och jag halkade fram ett "har jag klarat det?" och han grymtade till svar. den väntade glädjeexplosionen kom som ni förstår av sig, men kortet fick jag.