Resa

Hej alla glada läsare (dag)

Jag sitter i skrivande stund på det tidigare nämnda rövhålet Backpackers hostel. Ja, jag blev utkastad ur lägenheten av den gode Carl. Ja, det var visserligen väntat; det var inplanerat sedan en god månad tillbaka - men det känns ändå förjävligt att behöva sova här. Eftersom det redan har berättats om BP här så tänker jag inte fortsätta prata om skiten. Istället väljer jag att prata lite mer om vad som kommer hända härnäst i mitt och Carls liv tillsammans bakom fiendens gränser.

Jag och Carl har bestämt oss för att stanna här i Rom ungefär två veckor till. Vi hoppas (och tror!) därmed att vistelsen får ett värdigt slut med besöket av våra kära vänner, även om alla som vi vill ska komma inte kan/vill/orkar. Med vår tid här i staden i ryggen kommer vi att kunna guida er till det finaste som bjuds!

Men, åker vi då hem till Göteborg om två veckor? Nej. Min kära mor verkar ha blivit totalt sinnesförvirrad och vill skicka iväg mig på tågluff genom Tyskland. Lyckligtvis blir jag inte ensam på denna resa i faderlandet, eftersom Carl inte var sen att tacka ja! Vi har redan bestämt lite självklara höjdpunkter (exempelvis Amsterdam, Paris, Westmalle, Stoke, Heidelberg och Osnabrück), men vi har fortfarande flera dagar öppna för förslag.

Härmed utlyser jag en tävling. Varje förslag på destination som vi inte tänkt på kommer att belönas med en present! Och det lovar vi - såvida följande krav uppfylls: vi åker dit och vi gillar det. Här har ni alltså er chans att vinna guld och gröna ängar!

Mer snart

får det lov att vara?

Ja, jag har inte berättat något på jättelänge (även om det finns skitmycket!!!!!), så min fråga är om det önskas något mer. Jag behöver en (1) kommentar som säger ja, så kommer det något!

HEJ DÅ

Vardagsdramatik

Hej

Häromdagen hände följande: Jag och Carl tog buss 46 till largo argentina, och skulle precis gå av. Dörrarna öppnades och jag stormade ut, men hindrades av att busschaffisen fick för sig att stänga dörrarna ungefär en halv sekund efter att han hade öppnat dem. Som en följd fick jag dörren i huvudet, och tumlade smått groggy ut på gatan. Efter mig var det Carls tur att gå ut, men inte heller detta gick vägen. Carl gjorde ett desperat, om än rationellt, försök att öppna dörrarna på nytt genom att sticka in sin väska i dörröppningen. Det gick inte alls särskilt bra, som man kan se på bilden nedan. Jag är ganska överraskad över min förmåga att få fram kameran, och bildens suddighet är en direkt följd av situtationens omedelbara panik och komik.

Väska i (åkande) buss.