Hej då 1

Hej då då dag

Boards of Canada - Close2

Besök

Hej alla

Nu ska jag beratta lite vad som har hant de sista dagarna.
Isak, Carljohanjohanssonalm, Erik T och Chris Harenstam kom ner hit till Rom for ett antal dagar sedan. Det forsta de fick se var mig gaendes pa gatan, ganska doende, klockan nio pa morgonen pa vag hem till mitt rum. Efter detta valkomnande skulle det dock bli varre.

Pa tisdag kvall begav vi oss till Campo de Fiori, okant (alltsa oekant) i vara kretsar for obegransat svinande. Vi gick till den omtalade bar dar det valbekanta och oemotstandliga 15€-for-drick-sa-mycket-du-vill-erbjudandet finns. Isak mfl uttryckte faktiskt oro over att vi inte skulle ha tid att dricka... Ganska dumt. Det kan mycket val ha varit den varsta kvallen jag vart med om och om man hade tur kom man undan med ett antal elakartade skrapsar efter nagot som seemade a good idea at the time. Carl-Johan, daremot, ar en riktig kung: han hade vaknat strax innan klockan atta foljande morgon, pa tiberns strand, till halften tackt i bajs (ja, bajs). Kvallens hojdpunkt maste annars sagas vara ringdansen och sangen som foljde efter det att Chris Harenstam hade vomerat (forst av alla).

Carl-Johan Johansson Alm, kung.

Looking for that place

TTA - Looking for gold

Karl, Pochahontas och pokerpengarna

Carl skräms

Hej och hå.

Ja jag måste faktiskt erkänna att jag är avundsjuk på Hugo och Carl som kan gå ut och dricka öl med Karl, Graeme och Hayden. Karl har vi ju redan nämnt; en klantig kille som screwar upp allt helt enkelt. I förgående post av Hugo nämns ett brev där en viss Lorenzo förbjuds i samtliga hostel. Detta hade lika gärna kunnat vara Karl, för han är så jävla klantig. Han har dyslexi, dyslexi fast med siffror (vad det nu heter), han är ständigt full och han är en mytoman. Carl B här berättade precis en fantastisk historia som Karl drog igår natt.

Hemma i Australien hade Karl varit en riktig fixare, han hade ordnat med både det ena och det andra. Och förutom att ha skickat tolvhundra amerikanska soldater för att storma sin kompis hostel i Alaska, hade han anordnat en enorm pokertävling där insatsen var 10 000 dollar och vinstsumman 3 000 000 (!!!!!!!!!!!) dollar.
Vid ett bord (finalbordet förmodat) hade Karl slagit ut en italienare som blivit så upprörd att han dragit fram en pistol och riktat den mot just klant-Karl. Som tur var hade någon slängt sig likt John Smith framför Pochahontas och stoppat kulan! Kulan gjorde tyvärr killen, för det var en kille, förlamad från benen och nedåt - och då tyckte han inte att det var värt att leva så han fick sin "life support" cuttad. Lite oklart det där men så var det tydligen.
Givetvis så blev stämningen vid bordet körd i botten varpå samtliga deltagande (utom Karl, för han blev ju nästan skjuten) drog sig ur! Karl fick alltså 3 000 000 dollar! Man kan ju dock förstå att han inte riktigt kände sig förtjänt av pengarna så han skänkte helt enkelt allting till den döde killens fru.

Karl - en riktigt bra kille.

TTA - Leg 7

Skojarstad pt. II: Vad i helvete?

Man börjar komma in i vardagen nu. Jag har fortsatt att jobba på Chianti, som ligger en bit bort från ställena Carl och Dag jobbar på. Indo-francis har börjat gå mig på nerverna ordentligt. Likt en förpuppad get överraskar han mig med irritationsmoment gång på gång, jag ska förklara. Som Dag skrev innan nånstans så har vi snackat med NarcMarc och fått likartade skift. Det är jättebra. Francis å sin sida har svårt att acceptera vårt välbefinnande och envisas med att ta mitt kvällsskift (med viss tvekan det bästa skiftet), mao får jag jobba på dagen. Dagsskiftet innebär att man slutar kl 4, samma tid som Carl börjar, vilket för min del innebär att jag blir tvungen att hänga på astråkiga Gullivers House (Carls arbetsplats) och läsa Frommers Rail Guide to Europe (2nd edition). Det suger.

För att återgå till Francis. I natt var vi på Mulligans bar, jag och Carl kom tillbaka till Chianti framåt småtimmarna. Jag såg nu i allt mitt rus fram emot en god förmiddags sömn. Icke. Vlad (en ukrainsk kille som jobbar nattskiftet och gillar att spela Unreal Tournament 2004 på sin dator, fråga mig inte hur jag vet) väckte mig vid halv åtta och sa att Francis inte kommer idag så jag får jobba. Jag blir naturligtvis fullkomligt vansinnig, men sansar mig och har nu tillbringat de första tre timmarna av mitt arbetspass tillsammans med en kudde bakom receptionsdisken.

I morse skickade kontoret ut ett roligt mail, det stod följande :

"Backpackers Group,

Important note: LORENZO IS NOT ALLOWED TO GO IN TO THE HOSTELS
He is NOT AUTHORIZED TO take something from the hostels, make phone calls etc.. he can not get in!"

Det är fortfarande mycket oklart vem Lorenzo egentligen är. Fortsättning följer.
In other news, Collapse Karl är en riktigt skön kille. Han är dessutom, misstänker vi, en tvättäkta mytoman. Han ljuger dock bra, så vi gillar det.

Collapse Karl: Me and a few mates from Aussie hacked Homeland security a few weeks ago.
Hugo och Carl: Oh really, did you?
CK: Yeah yeah, we hacked the mainframe, took us a couple of hours.
Carl (intresserad): How do you do when you hack a mainframe?
CK: It's like, eauhööh..
HoC: You have to use Linux, right?
CK: Yeah yeah yeah linux, right.
HoC: Which version?
CK: The newest.

Snyggt, Collapse Karl. Historien förtäljde också att han av någon anledning skulle få en kvarts miljon. More to follow. Colosseum är fortfarande det enda jag sett av Rom. Det här är världens bästa sida.

Skojarstad

God dag.

Nu ska jag berätta lite om mina första intryck av Rom.
Dag har ju redan avhandlat hur dåligt hans jobb är, och jag måste säga att efter vad jag har sett så stämmer det. Han städar mest. Jag å min sida jobbar på ett ganska fint hostel. "Fint" är förstås ett ganska diskutabelt uttryck, vi har ingen TV, inga soffor eller mjuka stolar eller toalettsitsar. Vad vi har är en liten kokvrå, en städerska, sängar och en amerikansk kvinna som bakar kakor (men hon åker imorgon, skit). Gästerna består av några långtidsfolk, men mest turister. Vad som är lite tråkigt är att alla bara är ute och springer på stan, letandes efter pantheon och colosseum hela dagarna, så de är inte sociala när de kommer hit. Struntsamma, den av Dag redan beskrivne indiern Francis är gott sällskap, och annars har jag ovan nämnda kakor.

Igår blev jag bjuden på mat av en kille, det var schysst. Pasta med sås, liksom. Hur som helst, han verkade som en reko kille. Lite väl reko, skulle det visa sig. I ett samtal senare kom det upp att han var homosexuell, och nu verkar han stöta lite på mig. Typiskt. Jag kanske inbillar mig, jag hoppas det.


Något som är kul här i Rom är hur överstort allt är. Ett bra exempel ser man här ovan, Världens Största Trevåningshus. Ett annat är Vittorio Emmanuel-monumentet, det är så stort att jag faktiskt respekterar det i dess absurditet. Colosseum, däremot, är svinlitet. Hm. Nu får det vara nog här, imorgon ska jag ordna en tusen-hål-i-tänderna-frukost (Dag myntade begreppet) åt mina gäster.

Natti.


PS
Fick just reda på att Marco ska dra in städerskorna här. OH SHI-

Ljus i slutet av tunneln?

Pantheons tak

hej.

första intrycken får sägas vara blandade. vi begav oss direkt till kontoret där vår kontakt marco väntade. han förklarade att vi skulle börja jobba direkt, alla på olika hostels. carl blev ivägskickad till backpackers, ett riktigt partyhostel med en massa spanjorer, för att jobba nattskiftet (24-08). jag skulle jobba kvar i byggnaden på mona lisa hostel och hugo skulle bege sig mot termini för att göra indiern francis sällskap (obs inte jobba!) på chianti hostel.

jag vill helst inte prata om mitt arbete eftersom det till nästan hundra procent består av skit såsom städning. vid slutet av första dagen var jag nog närmare en mental kollaps än jag tidigare i mitt liv någonsin varit. (därmed inte sagt att det var jättejättenära!)

till middag lagade ana, min discolatinokollega på illegal visit i rom, pasta och nån röd sås som smakade välling. klockan nio var alla redo att gå och lägga sig, och vi sov till halv ett följande dag. carl var dock uppe och "jobbade" mellan tjugofyra och åtta. jag skriver "jobbade" eftersom det enda han gjorde var att dricka whiskey med fulla spanjorer och kolla på o.c. backpackers hostel måste vara det absolut pundigaste av samtliga hostel i rom. det är klotter överallt på väggarna som om det vore en enda jättetoalett i harlem; I WAS HERE / SWEET AUSSIE 55 och I LOVE COLOSSEUM / POT HEAD är exempel på inredningshöjdpunkter. taket hade fashionabelt nog dessutom trillat in i ett av rummen.

vid sjutiden i morse hade en australiensare som också heter carl snubblat in genom backpackersentrén. han skulle börja jobba vid elva och hade fredagsnatten till ära varit ute med några kompisar, blivit helt galet full och kollapsat varpå en ambulans plockat upp honom. väl framme på sjukhuset hade personalen krävt tio euro för att släppa honom.

klockan åtta i kväll fick vi veta vem som skulle bli min och anas nya medarbetare - just kollapskillen! jag pratade lite med honom och gick igenom de rutiner som jag kan och han verkade fortfarande helt däng (men schyst). skulle säga att han är mellan 19 och 30 år. det är väldigt svårt att avgöra - han har tät skäggväxt och trötta ögon men har samtidigt barnsligt språk ("uuuh... huhu what's uuuuuup?") och är osäker/fortfarande full.

nu har vi tre efter mycket tjat blivit lovade scheman som är på ett ungefär lika, så att vi kan spendera fritiden tillsammans. och imorgon flyttar jag in hos ana uppe på mona lisas loft. hurra! hoppas hon inte ANAtastar mej HA!

jag ska berätta mer om marco sen, men jag kan berätta att han är så jävla trevlig att jag bara vill bränna hans italianohår, spetsa honom på en påle och grilla honom över öppen eld. dessutom står hans ögon ut helt sjukt mycket, jag tror han har någon ögonsjukdom. och hans tröja är så kort att han trots sin tillplattade och runda figur ser ut att ha jättelånga ben.

men det är ju fint väder i alla fall!

Uppladdning pt II: uppkörning

förut körde jag upp för att få mitt körkort. jag kom i god tid till vägverket, kallsvettig och i allmän andnöd. att komma i god tid, förresten, är väldigt överskattat - man sitter bara och tänker, och när man tänker blir utfallet sällan gynnsamt. som tur är var mina öron fyllda av hung up on a dream, så allt gick bra. efter ett antal ögonblick i bilen med den där uppkörningsmannen var vi tillbaka där vi började - på vägverkets parkering. han började med att säga "din körning är godkänd". han lät orden hänga lite på slutet, så jag väntade mig naturligtvis ett "men...", men det kom ingenting så jag sa "OK". han frågade mig då om jag förstod vad han hade sagt och jag halkade fram ett "har jag klarat det?" och han grymtade till svar. den väntade glädjeexplosionen kom som ni förstår av sig, men kortet fick jag.

Uppladdning pt I: korv å brö'

idag var jag korvgubbe på min pappas femtioårskalas. pappa bjöd alltså på korv när han fyllde femtio - wow!
det var en mängd gäster från olika stadsdelar och kulturer och alla ville de ha kokt korv, mos, bostongurka, räksallad (!), senap och ketchup i tunnbrödsrulle av mig. stämningen var mycket god tack vare korvgubben. t.o.m. pappas chef såg glad ut, trots att han hade fått kallt mos.

Introduction

TTA - Hung up on a dream